*

Jag önskar verkligen att jag kunde min pappas språk, franska alltså. Det hade vart skit kul kunna prata med alla släktingar kunna vara lite mer självständig när jag är i elfenbenskusten och så. Men när jag väl är där så tycker jag nästan attd et är bra att jag inte kan språket för jag har ingenting att säga dom ändå. Då sitter vi bara där helt tysta och inte pga pinsamtystnad utan pga av att vi faktiskt inte kan prata med varandra. Men det skulle ändå vart kul och kunna. Men hur kul jag nu tycker att set skulle vart och hur bra det än skulle vart med ett språk till är jag nog inte den som har tålamodet att sätta mig ner och lära mig. Men har tänkt lite extra mycket på det med språk de senaste dagarna. Jag tycker att det är viktigt! Min kusin frågade mig om jag ville följa med henna och några andra kusiner till elfenbenskusten i december och vara där ett tag. De kan språket och inte jag. Kul om man ska gå ut och festa? då sitter jag bara där.. Okej om jag kom från ett land där de också kan bra engelska, but belive me det kan dom inte. Nej detta tål att tänkas på.  Gabrielle